StOFs 50-årsjubileum
Text: Lena Johansson
Publikbild: Hans-Georg Wallentinus
Övriga bilder: Tony Johansson
När vi i styrelsen planerade årets jubileumsaktiviteter kom idén om en fest upp. Vi frågade oss: Är det verkligen några som är intresserade av att delta i en sådan fest? Tänk om det blir en flopp. Till slut bestämde vi oss i alla fall. Anmälningarna började droppa in och det slutade med att 105 personer ville gå. Alla platser fylldes således – utan att vi behövde säga nej till någon.
Det blev en trevlig kväll. Vi samlades i aulan där vår ordförande Dag Rådström hälsade oss välkomna. Därefter höll StOF:s förste ordförande, Kjell Engström ett intressant föredrag - ”Fågelskådare och fågelskådning förr och nu”. Han berättade om hur han hade skådat fågel i sin ungdom, först kring Luleå och sedan i Stockholmstrakten. Vidare redogjorde han för hur StOF bildades och han berörde också ornitologins (till en början nästan obefintliga) plats i den akademiska världen. Ornitologerna kallades ”pippi i busken”.
Efter den förste ordföranden blev det dags för den som suttit längst, Stig ”Stickan” Holmstedt och hans föredrag ”Ordförande – Ledare – JOK:are”. Han berättade om sin tid i StOF, som styrelseledamot, ordförande och exkursionsledare. Dessutom talade han en del om sitt engagemang i Järvafältets Ornitologiska Klubb och för arbetet med Färnebofjärdens nationalpark.
Sedan följde ”Riksmuseet och Sagan om skinnen” - Lars Svenssons föredrag. Han berättade om sina omfattande studier av ”skinn”. För den som i likhet med undertecknad var obildad på området var det bra att få en förklaring. Ett skinn är en uppstoppad fågel som inte är monterad, utan ligger skyddad i en låda. På museer världen över finns miljontals skinn, och Lars berättade om några av de största samlingarna, bland annat om samlingen i Kazakstan, som nu tyvärr håller på att ätas upp av ohyra. Han har fått täta lådor som han tänker skicka dit, men det behövs pengar.
Något som ligger StOF varmt om hjärtat är naturvård och fågelskydd. Vi har en fågelskyddsfond, och i kväll hade vi nöjet att dela ut medel ur den. Mottagare var: Thomas Wenninger för Landsorts fågelstation, Patrik Slimane med ett projekt för fågelåkrar där jordbrukare ska kunna få ersättning för gröda som inte skördas, utan står kvar som fågelmat samt Ewa Kierkegaard för Viltjouren på Färingsö.
StOF:s förflutna innehåller män, män och åter män. Det har dock ändrats på sistone och med föredraget ”Rapphönan – Nu kommer tjejerna!” redogjorde Eva Stenvång Lindqvist, i Gigi Sahlstrands ställe, för nätverket Rapphönan. Dess syfte är att vara ett forum för kvinnliga skådare och låta dessa komma till tals, vilket inte alltid är så lätt i tvåkönade sammanhang. Manliga skådare får inte vara med i nätverket, men får förstås gärna läsa hemsidan.
Med föredraget ”Så här var det – tillbaka till början” tog Olle Mauritzon oss tillbaka till tiden för StOF:s bildande. Han berättade episoder från sitt tidiga skådarliv och visade upp en ask med tjäderspillning som han tog smakprov ifrån, alltunder ett skräckblandat förtjust sus från auditoriet. Det visade sig dock att han hade tillverkat ”spillningen” av choklad, ostbågar och potatischips. Jag kan intyga att den smakade bra.
Nu hade det gått drygt två timmar och man började få en viss träsmak i baken, så efter Dags slutord var det skönt att få flytta ut till restaurangen där en buffé stod uppdukad. Maten smakade mycket bra och intogs under trevlig samvaro. Den som ville kunde sedan mingla runt och träffa gamla skådarvänner. Kort sagt var det en lyckad jubileumsfest!
